Löp. Etta. Start. Förstasida.

Kärt barn har många namn.

En sak har alla startsidor gemensamt: den är hela nyhetssajtens skyltfönster.

Kommer ni ihåg på 1990-talet, när de tidiga nyhetssajternas ”hemsidor” i princip bara bestod av en visuellt torftig länklista och i bästa fall uppdaterades några gånger om dagen?

Vi har kommit en bit sedan dess, milt uttryckt.

Nu för tiden finns det ungefär lika många sätt att tänka och bygga startsida som det finns nyhetssajter.

Låt oss börja med att ta en liten titt i backspegeln, för att bättre kunna förstå hur nyhetssajter jobbar med startsidor idag:

aftonbladet.se, oktober 1996.

aftonbladet.se, oktober 1996.

Så här såg di.se ut i november 1996.

Så här såg di.se ut i november 1996.

"DNet", det vill säga Dagens Nyheter, i februari 1996.

”DNet”, det vill säga Dagens Nyheter, i februari 1996.

Financial Times "hemsida", december 1999.

Financial Times ”hemsida”, december 1999.

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom materialet på den här tiden i huvudsak publicerades i tidningen först och främst, så påminde givetvis layouten om respektive tidning (även om designen i det här stadiet var väldigt spartansk). Och print kom även framöver att starkt prägla den digitala produkten.

expressen.se, februari 2008.

expressen.se, februari 2008.

Eftersom väldigt många svenska tidningar övergav broadsheetformatet (ni vet, det där JÄTTESTORA formatet som försvårade läsningen vid frukostbordet) i början på 2000-talet så inspirerades sajterna av tabloidformatet.

Ett format som kännetecknat kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet under många år, och som även gett upphov till begreppet ”tabloidjournalistik” (eftersom majoriteten av världens sensationsinriktade kvällstidningar utgavs i tabloidformat back in the days).

Det här är ett konventionellt sätt att bygga startsida, som hängt med de svenska nyhetssajterna genom åren: Ett fast antal kolumner, raka linjer, prydligt uppradade puffar med den viktigaste nyheten i topp – kallas ofta ”banderoll”, ”vänsterkryss” eller bara rätt och slätt ”topp” – och andra relevanta element sorterade efter ett givet mönster.

Ganska prydligt, sammanfattningsvis. Även om Expressen och Aftonbladet ofta beskylls för att vara spretiga och kaotiska.

På andra sidan Atlanten har man däremot, i många fall, gått åt rakt motsatt håll:

New York Times anno 2012.

New York Times anno 2012.

New York Times format var snarlikt de nordiska nyhetssajterna år 1999.

New York Times format var snarlikt de nordiska nyhetssajterna år 1999.

New York Times har, som ni ser, bytt ut sitt tabloidformat från 1990-talet till något som mer liknar broadsheet.

Klickar ni på länken ovan så ser ni att den utvecklingen har fortsatt – i dag är det om möjligt ännu mer likt en broadsheet-tidning.

Surfar man runt på amerikanska nyhetssajter så inser man snabbt att detta är ett rikstäckande mönster.

Det finns förstås en hel del ”tabloid”-sajter även där, men poängen är att det är betydligt enklare att hitta ”broadsheet”-sajter i USA än i exempelvis Sverige.

Vilket givetvis också har att göra med att marknaden i sig är större i USA och därmed har större mångfald. Vanans makt skall dock likväl icke underskattas.

En sak är i alla fall säker: Startsidan är alltjämt viktig, trots att nyhetssajternas trafik i mycket högre utsträckning är extern nu än för bara 5-6 år sedan. I takt med att de sociala medierna växer så ökar också trafiken från dessa källor. Något annat hade förstås varit helt obegripligt. Användare tycker om att konsumera sina nyheter, och mycket annat för den delen, på de plattformar de redan befinner sig.

Eftersom startsidan är viktig så är det heller ingenting man ändrar i ett nafs. Det kräver tid och eftertanke.

Nedan kan ni se Aftonbladets och Expressens parallella utveckling under sent 00-tal och tidigt 10-tal:

expressen.se, juli 2012.

expressen.se, juli 2012.

aftonbladet.se, mars 2011.

aftonbladet.se, mars 2011.

aftonbladet.se, oktober 2008.

aftonbladet.se, oktober 2008.

expressen.se, april 2009.

expressen.se, april 2009.

2008 var tidningarna snudd på identiska. 2009 införde Expressen det som bland redaktörer i branschen kallas för ”supertopp”, vilket innebär att puffen i topp trycker ner högerkolumnen/kolumnerna – ett koncept som Aftonbladet kopierade relativt kort därpå. 2011 valde Aftonbladet att bredda sin sajt på ett övergripande plan. 2012 följde Expressen efter och passade även på att implementera sin så kallade ”karusell”. (Som, enkelt uttryckt, är ett sorts bildspel men bestående av puffar. Ett puffspel?)

I övrigt är stommen ungefär densamma. Så även på andra svenska nyhetssajter.

I Norge däremot, där har man valt att gå åt ett helt annat håll:

Aftenposten i mars 2011.

Aftenposten i mars 2011.

Bilden ovan påminner relativt mycket om en svensk nyhetssajt, eller hur?

Så såg de allra flesta norska nyhetssajterna ut, fram till för bara några år sedan.

Verdens Gang var först ut med en helt dynamisk startsida, det vill säga en som inte följer en visuellt tillrättalagd mall. I stället började VG laborera med olika storlekar i en och samma rubrik, puffar som tycks ligga huller om buller, bilder som inte linjerar…

Här hemma i Sverige var vi många i branschen som skakade på huvudet.

Men nu, 2016, har flera stora norska ”nettaviser” följt i VG:s spår: Aftenposten, Nettavisen, Dagbladet och Bergens Tidende, för att nämna några.

Anledningen till detta är att djuplodande studier visat att flera så kallade blind spots uppstod på strömlinjeformade startsidor. Läsarna blev helt enkelt blinda för de statiska element som låg utanför mittspalten eller flaket (main column på engelska), som den viktigaste kolumnen med alla de största nyheterna brukar kallas.

Analysen i Norge var att läsarens engagemang ökade om startsidan var mer dynamisk.

Samma analys har hittills inte gjorts i Sverige. Anledningarna till det är många, men tills vidare nöjer vi oss med att påpeka de uppenbara skillnaderna mellan amerikanska, svenska och norska nyhetssajter. Oavsett vad man som individ anser är ”rätt” beträffande startsidans utformning så är själva mångfalden i sig något att bejaka, något som ger upphov till innovation och utveckling.

Svenska Dagbladet anno 2004.

Svenska Dagbladet anno 2004.

Och man ska också vara medveten om att startsidans design och framtoning påverkas av hur man faktiskt vill jobba med den.

Svenska Dagbladets nya sajt, som lanserades 2015, bygger i mångt och mycket på automatisering och är därmed byggd för att stödja det arbetssättet, medan exempelvis kvällstidningarnas sajter slår vakt om den manuella utgörningen.

Exakt var nya Di hamnar i slutänden återstår att se. I den processen kommer både reportrar och redaktörer – som ska fylla och berika sajt och startsida med innehåll – och användarna – som ska läsa, titta och på andra sätt ta del av den – ha väldigt mycket att säga till om.

Och beträffande den rent konceptuella biten, alltså det som ligger till grund för hur sajten är tänkt att upplevas och vad startsidan ska förmedla, så kommer min kollega Per Mattsson inom kort att blogga om detta.

Vad tycker du själv utgör en bra startsida? Och hur vill du som reporter/redaktör jobba med och mot den?

Tyck till, vi älskar feedback!

PS. Här får ni en liten retrobonus:

Så här så di.se ut i december 2011.

Gamla di.se, december 2011.